Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 PERS ÄFVENTYR.
detta var öfverstökadt, hade jag beslutat mig för att stanna,
men därefter ämnade jag börja min vandring till hemmet.
Som jag flera gånger omnämnt denna min afsikt, gjordes
inga öfvertalningsförsök för att få mig att stanna och hjälpa
till med timringen, utan man biträdde mig utan vidare
med rustningen för resan, och detta så välvilligt, att jag, då
jag var färdig att begifva mig i väg, hade hela och starka
kläder jämte mat för några dagar.
Då jag tog afsked af gubben, sade han, att min kamrat
skulle följa mig ett stycke mot väster, öfver de stora sjöarna,
till deras släktingar för att där hjälpa till med gårdens upp-
byggande. Både unga Tarwen och jag voro glada öfver
att få vara tillsammans ännu några dagar, och sedan vi
tagit afsked, drogo vi åstad.
Sedan vi vandrat en stund, sade min följeslagare, att
han fann det mycket besynnerligt, att deras grannar icke
återkommit till sina hem i såningstiden och besått sina
åkrar. Han fruktade, att det rådde ofred äfven där de vis-
tades. Jag trodde dock ej att så var förhållandet, ty rys-
rarna kunde ju icke räcka till öfverallt. De, som varit hos
den gamle Tarwen och bränt hans pörte, voro nog icke
annat än ryska bönder, hvilka i likhet med hvad som skett
här hemma hos oss beträffande norrmännen, företagit plun-
dringståg i gränssocknarna. Vår kung höll nog ryssarna
varma, där han var. —— »Vi få höra hur det är i morgon,»
anmärkte min följeslagare, som ej kände sig öfvertygad
af mina ord.
Så långt i norr, som vi efter en dagsresa hunnit, visste
de finnar vi besökte icke att berätta något om ryssarna
och kriget, ty sjöarna voro så nyss isfria, att ingen varit
söderut och ingen därifrån kommit till deras trakter.
Då de fingo höra talas om Tarwens och hans grannars
olycka, beklagade de dem på det lifligaste, och då vi på ett
ställe anhöllo att få låna en båt för vår färd öfver sjöarna,
fingo vi genast löfte därom.
En ung rask karl, som hette Oinonen och hade
släktingar i Sverige, sade sig ha ärende söderut och ville
följa oss.
Till Tarwens släktingar var det ingen kort väg, ty när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
