Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FIENDEN FLYR. 141
sarnas kulor hveno om öronen på oss och afklippte kvistarna
på de närstående buskarna. |
»Ladda, Oinonen, och ladda raskt!» uppmanade Tarwen
och jag, som redan höllo på därmed, men den som icke kom
sig för att ladda, det var Oinonen. Darrande i hela kroppen
hviskade han endast: »De komna i land! De komma i land!»
Vi hade ej tid att svara honom, ty det var åtta ryssar i
båten. Två af dem fruktade vi icke, ty de visste vi ej
skulle göra oss någon skada, och för de återstående voro vi
ej heller rädda, då vi befunno oss i skogsbrynet och kunde
löpa undan i skydd af träden. Men för vår båt fruktade
vi; den ville vi icke lämna i ryssarnas händer, hvarför
vi måste slåss med dem. Gifvetvis blef det efter våra
skott en minskning i båtens fart, den snurrade rundt ett
tag, och det drog om några sekunder, innan andre män in-
tagit platserna vid årorna och styret. Tarwen och jag voro
redan i ordning att skjuta, då båten vände och rodde mot
land, men i- samma ögonblick föllo de två ryssar, som sutto
vid årorna, på en gång för våra skott, och båten förlorade
åter farten. Till svar fingo vi nu blott ett par kulor, som
icke träffade oss, och därpå gåfvo vi till ett vrålande, så
att det ekade i åsarna. Detta lifvade upp Oinonen, så att
han skrek i kapp med oss och vi måste tysta honom, då vi
sprungo några steg åt sidan, ty vi voro säkra på att åter
få höra ryssarnas kulor prassla i buskarna, Däruti misstogo
vi oss likväl, ty fienden hade kommit till insikt om att en
landstigning skulle stå dem dyrt, och då de redan förlorat
fyra kanske fem män, togo de fatt årorna och rodde bort
så fort de förmådde, så att de, då vi på nytt hade laddat
och voro färdiga att skjuta, voro utom skotthåll för våra
kulor; snart hade de försvunnit bakom udden, hvarifrån de
kommit.
Vi skyndade nu åter 1 vår båt mot norr. De båda
flyktingarna hade under tiden skyndat undan, och vi sågo,
att mannen, som rodde, fortfarande ansträngde sig så mycket
han förmådde, hvarför vi ropade till honom att stanna.
Men först sedan vi upprepat vår tillsägelse och Oinonen
låtit höra ett par vallåtar, lyftes årorna och båten saktade
sin fart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
