Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ. VANDRING MOT NORR. 149
Då vi ej hade någon annan utväg, gjorde vi som den
vänlige gubben tillrådde oss, och sedan vi af honom fått
några fiskekrokar och så många kulor, han kunde lämna,
drogo vi åstad mot hemmet. . .».
Nu har jag pratat så länge, att det kan vara nog för
i dag,» slutade Per hastigt sin berättelse, hvilken hans
åhörare lyssnat till under tystnad och med spändt intresse.
»Sedan Matts redogjort för sina äfventyr, kanske jag
fortsätter.»
Därmed hoppade han ned från muren och begaf sig ut.
Några dagar därefter var väderleken åter sådan, att
man ingenting kunde uträtta ute, hvarför hvar och en tog
sitt slöjdarbete och slog sig ned inne i pörtet. Sydväst-
vinden blåste hårdt och dref tunga molnmassor fram öfver
sjön, under det regnet strömmade ned och piskade pörtets
tak. Sedan alla voro samlade vid pertornas ljus, sade gamle
Björn-Jo: »Snart ba vi vår, sol och sommar. Då få vi
arbete nog och ej tillfälle att sitta inne, hvarför det är
bäst, att Matts nu berättar, huru han haft det under det
han varit borta. Ovädret, som nu är öfver oss, varar blott
en dag, och sedan blir det ondt om tid, och jag ville gärna
höra, hvad som händt honom.»
Häruti instämde alla, och Gretti sade, att hon längtade
efter att få veta, hvad Matts kunde ha att meddela från
hennes fars och mors hemland.
————————
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
