- Project Runeberg -  Finntorpet i Västerskogen /
153

(1899) [MARC] Author: Gustaf Schröder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN NYFÖRVÄRFVAD VÄN. 153

tals människor där. De, i likhet med alla föregående, jag
besökt, rådde mig att taga vägen genom skogen och ej visa
mig 1 bygderna.
Nu blef jag orolig och frågade min nyförvärfvade vän,
Nikka Soikanen, om han verkligen trodde, att någon fara
förelåge för mig, om jag begaf mig till kusten och genom
svenskbygden följde denna mot norr, tills jag kunde komma
öfver hafvet.
»Följer du mig, är det ingen fara,» svarade han lugnt;
»vi fara ej genom de af svenskar befolkade orterna utan genom
skog och öfver fjäll, och då vi komma till mitt hem, få vi
nog reda på hur det hänger ihop med ryssarna och med far-
soten.» Jag hade som ni veta ursprungligen aldrig tänkt
på att fara genom svenskbygden, men under de senaste
dagarna hade jag nästan ändrat åsikt, då jag haft det knappt
nog med provianten, och jag var rädd för att behöfva svälta
under den långa väg jag hade att gå.
På min fråga till Nikko, huru vi skulle komma att
reda oss med mat, svarade han, att födan då och då kunde
bli knapp, men han hade redt sig på hitvägen, hvarför det
nog skulle gå bra fortfarande, nu då vi därtill hade hun-
den till hjälp. Blefve det nödvändigt, så finge han väl gå
fram till svenskarna och skaffa oss mjöl och salt.
»Har du några penningar?» frågade han. Därpå ville
jag icke gärna svara, men sade honom dock, att jag hade
ett vackert mårdskinn, hvilket jag lyckats erhålla under
vägen.
>Då är det ingen nöd för oss,» återtog han. »Jag har
dessutom penningar, men dem ville jag gärna ha med mig
hem.»
Två dagar hvilade jag mig hos våra släktingar, och
under tiden var Nikko borta hos de sina, som bodde en
mil därifrån. Han återkom på kvällen andra dagen, och
morgonen därpå drogo vi åstad. I våra nifflar hade vi mjöl
och salt jämte torkadt kött och fisk. Visserligen var bör-
dan tung, men vi voro vid godt mod och tacksamma mot
våra släktingar och vänner, som så väl hade försett oss.
De första dagarna efter vår affärd från Haakasett, hade
vi bra före och godt väder, hvarför vi kommo raskt framåt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:33:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sgfinntorp/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free