Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 MATTS’ FÄRD TILL KARELEN.
af sin jakt, och äfven därför, att svenskarna äro välvilligt
stämda mot dem, så välvilligt att flere af finnarna äro bo.
satta midt ibland. dem.
Till Bågaliden anlände allt emellanåt främlingar, och af
dem fingo vi höra hvarjehanda nyheter. En dag, då Nikko
och jag kommo hem från skogen, sade man oss, att Finlands-
finnar gått öfver hafvet till »Ume», och genast ville jag
begifva mig af. »Stanna ännu någon dag,» sade då Nikkos
far, Öinonen; »jag har ärende nedåt bygden, och då jag
kommer åter, skall du få bättre och säkrare underrättelser
än dem vi nu ha.»
Några dagar därefter var han tillbaka, och sade då, att
han själf ämnade följa mig, emedan han, såsom Nikko redan
förut berättat, hade släktingar i Österbotten, där en af hans
bröder var bosatt på fädernegården. Från denne hade han
fått hälsningar att komma öfver, och nu hade han beslutit
sig för avt resa om ett par dagar. Med brodern kunde jag
efter framkomsten tala om mitt ärende och få goda råd om
ett och annat, då han var en betrodd och kunnig karl,
på hvilken jag fullkomligt kunde lita.
Då jag fick en sådan följeslagare som Öinonen, var jag icke
orolig för färden öfver isen, och bra gick det för oss, ehuru
vi fingo slita ondt med besked, ty på ett helt dygn kunde
vi blott få hvila oss då och då korta stunder, emedan nor-
danvinden, hvilken dock icke blåste hårdt, var kall och
bister, och så snart vi stannade, pinade sig genom kläderna så
skarpt, att vi icke kunde härda ut med att stå stilla. Män-
niskorna, som vi mötte eller foro förbi, klagade alla öfver
kölden.
»Skogen är fattigmans tröja,» sade min följeslagare,
då vi hunnit öfver isen och voro inne i skogen på andra
stranden; »nu kunna vi åter hämta krafter.»
Sedan jag en dag hvilat öfver hos ÖOinonens bror och
under tiden meddelat honom ändamålet med min resa, sade
han, att jag, såvidt han förstod, kunde och borde färdas
genom bygderna och följa de vägar som funnos. Ingen
fara förelåg för mig, ty visserligen hade ryska fartyg under
sommaren visat sig utmed kusten och vid öarna, men några
ryssar funnos nu icke i landet. »Gå du fritt!» slutade han; »jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
