Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 MATTS’ FÄRD TILL KARELEN.
buller uppe vid gården samt sågo den senare komma ut för
att springa ned till oss. Han hann dock ej långt, förr än
han blef upphunnen och fasttagen. »Rädda eder!» ropade
han. »Ryssarna! Ryssarna!»
Ögonblicket därpå hade jag skjutit ut båten och rodde
allt hvad jag förmådde utåt sjön. Ett par skott aflossades
efter oss, och den ena kulan slet af bärremmen på min kunt,
men gjorde icke någon vidare skada. Ännu flera skott af
lossades om en stund, men då voro vi så långt borta, att
kulorna ej hunno fram.
Valborg hade hjälpt mig med att skjuta på årorna, och
vår färd hade varit snabb, tillg vi voro utom skotthåll från
stranden. Ryssarna vände då åter till gården, på hvilken
allt nu var tyst. Hvad som tilldrog sig där, kunde vi
naturligtvis ej märka, men vi sågo prästens båt fortfarande
stå kvar vid stranden, och med den kunde fienden ju för-
följa oss, hvarför jag åter grep årorna och så hastigt som
möjligt rodde bakom några holmar, där man icke kunde
varseblifva oss från stranden. Vi hade icke väl kommit dit,
förr än vi fingo se flera båtar fulla af folk komma söder-
ifrån i riktning mot oss. Då blefvo vi förfärade, ty det
var tydligt, att i dem funnos Tyssar, som längs stränderna
följde sina kamrater på land för att fånga de flyende, under
det de andra ryssarna öfverföllo Kassakoida och hans grannar.
Voro vi bestörta förut, så blefvo vi det ännu mer nu,
då vi märkte, att vi voro upptäckta och förföljda, samt sågo,
hur lågorna slogo upp från den gård, vi så nyss hade
lämnat.
»Vi måste försöka hinna till landet där borta i norr,
Valborg,» sade jag; »kunna vi komma in i skogen, äro vi
räddade.» Ni förstå nog, att vi arbetade af alla krafter,
men Kassakoidas båt var icke lätt att ro, och det var mig
till en början omöjligt att säga, om vi skulle hinna den ut-
pekade udden så tidigt, att vi kunde dölja oss i skogen,
innan ryssarna nådde oss.
Med förenade krafter gick färden dock snabbt för 088,
och vi började hoppas att komma undan, hvarför vi icke
landade vid udden, utan fortsatte litet längre fram för att
få skydd, då vi lämnade båten. Vi ämnade Just svänga mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
