Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID FÄBODEN. 179
flera fåglar på marken, »ty draga vi båten uppför ett par
forsar, kunna vi ro ganska långt, och väl är det, ty my-
rarna på ett stort område häromkring äro öfversvämmade.
Här är ock så mycket fågel, att vi kunna slå oss ned och
lefva här sommaren öfver om vi ville. Men nu rusta vi oss
och ge oss i väg.»
Matts förmodan, att vi skulle kunna begagna båten
ännu några mil, slog in, och därigenom kommo vi icke
allenast flere mil framåt utan sluppo äfven att traska i vattnet,
som ännu stod i alla ihåligheter i marken. Efter en dags
färd måste vi dock sluta med att färdas i båt. Bullrande
forsar stängde vår väg, och vi blefvo tvungna att ro i
land. Valborg sade sedan, att hon höll på att skrika högt,
då vi på en liten kulle nära stranden upptäckte en stuga
på en liten afröjd plats, där gräset lyste grönt och några
björkar stodo med nyutslagna löf. Så snart vi lagt i land,
gingo vi dit och funno snart, att stugan var uppförd af
någon, som brukade vistas vid älfven under fisketiden. Na-
turligtvis togo vi den i besittning och dröjde där till föl-
jande dag. Hade upptäckten af stugan fröjdat oss, min-
skades vår glädje ingalunda, då vi märkte, att en icke så
obetydlig vägstig gick därifrån och mot nordväst, följande
älfven. Denna stig följde vi hela dagen, emedan den gick
i alldeles den riktning vi ämnade oss. Då vi följande dags
afton hade öfvergått bergsryggen och börjat nedstigandet,
blef vägen eller stigen märkbart större, därigenom att mindre
stigar slöto sig till den. Nu blef det oss klart, att vi snart
skulle påträffa något torp eller fäbodställe. Också blefvo vi
icke allt för öfverraskade, då vi på afstånd fingo höra en
koskälla och snart upptäckte spår af boskap.
Kort därefter varsnade vi ett stängsel och därpå lyste
emot oss gröna fäbodvallar samt några obetydliga små grå
hus, och i samma ögonblick hörde vi en hund ge hals. Det
var ett språk, som Rakki förstod, och så skyndade han före
oss för att stifta bekantskap med en af sitt eget släkte. Då
vi hunno pörtet, tittade ett grått hufvud fram ur dörröpp-
ningen, och ett par ögon stirrade misstänksamt på oss, men
de antogo snart ett vänligt uttryck, då vi hälsade, och strax
därpå kom en gumma fram. Hon sade sig ha blifvit rädd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
