Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 HEMRESAN FRÅN FINLAND.
Om vår färd under de två följande veckorna är ej annat
att säga än att vi sleto ondt hela sällskapet; också voro vi
glada den dag, då vi från toppen af en ås sågo vatten och
odlad bygd. Att vi voro på rätt led hoppades vi, emedan
vår väg stängdes af en bullrande flod, som tydligen var den,
som man i Sotkamo beskrifvit för mig. Här blef nödigt att
rekognosera, hvarför jag, sedan vi fått ett bra läger i ord-
ning och funnit bete åt hästarna, begaf mig åstad tagande
Rakki med mig. Sedan jag haft litet besvär med att komma
öfver en älf, var lyckan mig gunstig, i det att jag snart på-
träffade folk som jag kunde rådfråga. Vi hade hållit rätt
kurs: marken vi nu befunno oss i var Hyrynsalmi. Man
emottog mig för öfrigt vänligt och sporde efter nyheter,
men hvad jag hade att meddela visste de om förut. En
påse mjöl var hvad jag medförde, då jag återkom till de
mina. Några andra upplysningar om vägen hade jag icke
fått än dén, att vi hädanefter skulle följa en liten flod, som
gick mot väst nord-väst, tills vi nådde bergen; hvad där-
bortom låg visste ingen.
Hittills hade allt gått oss väl, så vi voro visst icke
modlösa, men ett duktigt arbete hade vi innan vi kommo
öfver den stora floden. Då vi väl kommit öfver, påträffade
vi dock lyckligtvis den lilla floddal, vi hade att följa, tills
vi nådde högland och bergen. I den marken sleto vi ondt
på mera än ett sätt. Visserligen saknade vi icke alldeles
mat någon dag, men nog fingo vi umbära. Detta väl i
synnerhet därför att vi ej gåfvo oss tid att söka vildt. En
del dagar var vädret vackert och varmt, andra dagar åter
regnigt och blåsigt. För öfrigt gick solen blott ned en timme
eller så under natten, så vi saknade icke ljus för att kanna
komma fram. Den dagen vi hade hunnit öfver bergen och
började nedstigandet var en lättnadens dag, och då vi efter
ytterligare några dagars förlopp varsnade en större sjö,
skattade vi oss lyckliga, ty nu hoppades vi finna åtminstone
bättre mark. Att påträffa människor var likväl det hvar-
efter vi mest längtade.
Så vandrade vi en dag på åsarna utmed sjöns stränder.
Solen stekte våra ryggar och pressade fram glänsande pärlor
på hästarnas halsar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
