Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per drager åter ut i kriget.
Det var nu Per och Matts, som efter sin återkomst
fingo åtaga sig det hårdaste arbetet i Västerskogen.
Åkrarna kommo på nytt i bättre skick, och svedjorna för-
storades år efter år. Lissu hade fått hjälp af Valborg med
vården af kreaturen, hvilka årligen ökades. Gretti kunde
därför mera ostördt än förut syssla med sina väfvar. Man
hade så småningom lyckats repa sig efter de framfarna
hårda tiderna. Med svenskbygden hade man nästan ingen
beröring, dock visste man genom Pavo och Per, som alla
vintrar gjorde en färd till Norge, att freden ännu icke
var sluten, och att konungen fortfarande var borta från
landet. Man hade dessutom genom en släkting från Bjur-
berget hört, att finnarna i de norra skogarna drogo sig fram
endast med största svårighet, samt att svenskarna om möj”
ligt hade det änpu sämre.
Jo vidböll, att Västerskogen var bäst. Ingen störde
där deras arbete, utan tiden gick sin jämna gång. Visserligen
syntes Per en och annan gång längtansfullt blicka bort
mot söder, och då började han tala om kungen samt
undra, om denne icke skulle komma hem igen, men när
ingen kunde besvara den frågan, dog samtalet snart bort
och Per återtog sina sysslor.
Man visste, att ofreden fortfor, men af norrmännen
hördes likväl ingenting; allt tycktes vara fredligt och lugnt
i gränstrakterna, hvarför man invaggade sig i den tron,
att så skulle förbli, tills en dag Lissus och Tiskens lilla
gosse, som lekt vid sjöstranden, kom springande och sade,
att det rökte på andra sidan sjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
