Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNGEN ÄR ÅTERKOMMEN. 203
»Tre äro de,» sade slutligen Matts, som hade bästa
ögonen, och en stund därefter gingo alla ned till sjön för
att möta den ankommande; endast Jo blef kvar vid pörtet.
»Om jag kan begripa, hvarför de prata så mycket där
nere,» sade han till sig själf, sedan båten landat. >»Pavo
och Matti behöfva väl ej ta saken så hett, äfven om detär
Tisken, som kommit hem; det är kvinnfolkens sak att
sladdra och prata. Nej, något annat är det. Jag måste
väl äfven jag åstad för att höra nyheten.» Han hann dock
ej gå många steg, innan Pers och Mattis hufvuden blefvo
synliga ofvan backen, och så snart de märkte Jo, viftade
de ifrigt med händer och armar och ropade, så att det ekade
utåt sjön: »Kungen är hemma! Kungen är hemma, Jo!
Hurra!»
Nu blef det lif i den gamle björnjägaren. »Hurra!»
skrek äfven han och skyndade så fort han orkade mot de
ankommande. »Nu är det roligt att lefva,» fortsatte Per,
sedan han hunnit närmare. »Kungen är hemma och kom.
mer hit till trakten med allt sitt folk. Vi skola till Norge
för att en gång få slut på ofreden med danskar och norr-
män. Det blir en annan dans än förra gången vi slogos
med dem, ty nu är kungen med. Hurra!s Och därmed
rusade Per in i pörtet.
Äfven Matti visade den lifligaste glädje öfver nyheten
och var genast beredd att åter ge sig åstad till Skansen för
att där på nytt göra sin gamla tjänst.
»Oj! Oj!» jämrade sig Jo, då han fick se Tisken, under-
stödd af Lissu, komma pustande på ett träben och med en
käpp i handen. »Oj! Oj! Matti, se på Tisken!»
»Jag och vi alla hafva sett den olycka, som träffat
bkonom,» genmälde Matti, >»men Gud vare lof, Tisken har
kunnat släpa sig hem och är, som han säger, för öfrigt frisk
och sund. Med träbenet reder han sig bra, fastän han icke
kan vara med kungen, men han tror, att han skall kunna
arbeta lika bra som förr, och väl är det, då vi nu måste ut
i kriget.»
»God dag, Jo! Tack för sist! Här ha ni mig åter,»
ropade Tisken, innan han hann fram till pörtet. »God
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
