Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 PER DRAGER ÅTER UT I KRIGET.
min sagesman, ’ty icke lär kungen ha gifvit dig bref på,
hvartåt han tänker sig.’
När soldaterna aftågade, följde jag dem. Snart på-
träffade vi flere truppstyrkor, men då jag icke kände någon
af knektarna, ansåg jag det icke var skäl att säga dem, att
äfven jag var soldat. Några dagar efter det vi brutit upp,
kom en liten ryttartrupp efter oss, och jag hörde på hästarnas
hofslag, att den kom fortare än vanligt. Då jag vände mig
om, kände jag liksom om blodet skulle stockat sig inom
mig; jag ville ropa men fick ej fram ett ljud, då jag såg
kungen, åtföljd af Roosen och andre, som jag kände, rida
förbi oss. Förmådde icke jag ropa, så ropade knektarna i
stället så, att det skälfde i luften; en kort stund ännu och
kungen och hans följe voro utom synhåll.
Vi anlände emellertid slutligen till det ställe, där vi
efter vår färd från Danmark sist landstego på den svenska
kusten. Där samlades nu allt krigsfolk, och där träffade
jag flera af mina bekanta; snart hade äfven jag både häst
och mundering, Det var lif och lust bland oss alla, nu
sedan vi fått hem kungen. HSjälf var han lika outtröttlig
som förr, och det dröjde icke länge, förr än han fått ihop
en hel här. Hans gamla lycka syntes äfven ha återvändt,
ty det blef under vintern så kallt, att hafvet lade sig och
isen blef fullt säker för öfvermarsch. Vi stodo just färdiga
att tåga öfver till Danmark, då en storm ref upp isen; där
stodo vi nu utan några möjligheter att komma öfver.
Jag och ett par andra af oss stodo samtalande på stran-
den och ondgjorde oss öfver en slik otur, då jag fick be-
fallning att infinna mig hos vår kapten. ’Nu, Per, sade
han, då jag inträdde till honom, ’skall du raska dig och
rida upp till Venersborg för att lämna general Mörner
detta bref. Försök att komma öfver någon annan häst
under vägen, då din tröttnar. Låt icke kungen rida om
dig på vägen, ty nu bär det af mot Norge.
Ni kan tro jag lät det gå undan. Framkommen till
Venersborg hade jag knappast lämnat Mörner brefvet, förr
än han förklarade, att jag skulle fortsätta till Holmedal om
en timme. Hej, nu bar det af på hemvägen; folk träffade
jag på flera ställen, så att jag kunde byta om hästar. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
