Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 PÅ SPANARESTRÅT.
ning att möta norrmännen, Bäst jag så stod och pratade,
kom en af befälet och frågade mig, hvad jag gjorde där.
’Har du tänkt stanna för att hjälpa oss? sporde han. Då
visste jag just icke, hvad jag i hast skulle svara, men jag
kom ur bryderiet, därigenom att en annan af befälet frå-
gade mig, om jag sårat mig i hufvudet under arbetet.’ —— ’Nej,
jag är nykommen, svarade jag. Jag talade nu om, hu
jag hjälpt kungen och ryttarna med att klå Krusen vid
Höland. Då blef det annat af, och jag måste gå med den
sist anlända officeren och upprepa min berättelse för en
hel ring af befälet. Trakterad blef jag med besked, och
både penningar och mat fick jag.
Jag tyckte nu, att jag kunde fråga, om vi ej kunde
få stanna här bemma öfver såningstiden, så skulle vi sedan
komma och hjälpa till med arbetet på Skansen.
’Ja då! fick jag till svar, ’du och de dina kunna godt
göra edra vårsysslor, då vi redan äro betänkta på att låta
bönderna gå hem några veckor för den sakens skull, men
sen måste ni komma och hjälpa oss.
Sedan jag fått detta tillstånd, tog jag mod till mig och
frågade, om vi icke hellre kunde få tjänstgöra vid bevak-
ningen, där vi gjorde större nytta, då vi voro vana därvid.
Nu måste jag tala om, huru vi haft det under de förra
krigen, och då blefvo de rent förvånade öfver att jag och
ni, som voro så gamla, ännu kunde och ville vara med om
en så ansträngande sysselsättning. Flere af befälet hade
hört talas om oss Örjanspojkar, men alla trodde, att vi
strukit med antingen under ofreden eller under pest- och.
hungeråren. När jag så nämnde, att Popens Per och Matts
voro hos Ekeblad som spejare, och att vi gärna ville vara
tillsammans med dem, sade en af befälet: ’Gå hvartåt ni
vilja! På er Västerskogsfinnar kunna vi lita. Hälsa Popens
Per och säg honom, att han drager sig hitåt, när det passar
sig, så skall han träffa en bekant . . .»
»Men hvad är det jag ser,» afbröt nu Matti sin berät-
telse. Ȁr det icke Matts och Valborg, som komma upp
från sjön?» Matti fick nu veta, att Matts hade fått lof att
gå hem ett par veckor för att hjälpa de sina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
