- Project Runeberg -  Västerut. Skisser och noveller /
3

(1907) [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det flög ett småleende öfver fröken Lomans drag, medan
hon långsamt knäppte igen sin kappa och vek ihop ett papper,
som legat öppet på divanbordet.

En varm, strålande vårsol sken in i rummet, och i
ljusfloden dallrade en skimrande vägg af dam. De svällande
sidenchäslongerna glödde som drufsaft, taflor och massor af
dyrbara konstsaker framträdde färgrikt i den klara
belysningen, prismorna i den praktfulla ljuskronan skiftade starkt,
och fat med nyutslagna rosor spredo en mild doft. Genom
damastportiérerna såg man en fil af vackra rum, alla belysta
af samma lifliga middagssol, som dansade om på mattorna.

Luften var mättad af en ljum, söfvande vårlighet,
hvil-ken fort smög sig öfver den ovaksamma, trängde mattande
genom alla leder, lade sig öfver ögon, tankar, känslor och
sakta utjämnade allt: behagligt och obehagligt, svagt och
starkt, så att det hela blef till någonting midt emellan — hälst
till en fredlig, medgörlig tomhet i hjärnan.

Med en liten rysning rätade fröken Loman på ryggen och
såg sig nästan skyggt om. Därpå sade hon sakta:

— Du menar väl ändå inte, att sådant där är
försakelse — inte i ditt hjärta Louise?

Fru Svartfelt ordnade vecken i sin klädningskjol och
svarade icke strax.

Så kastade hon hufvudet tillbaka bestämdt

— Jo, vet du hvad Ellen, det får nu vara förnuft med.
Det som är försakelse för mig, är naturligtvis inte försakelse
för min tvättmadam. Du kan väl ändå inte mena, att när
försynen gjort mig rik, så ska samma norm gälla för mig som
för andra.

— Du håller dig till ytterligheterna, jag vill bara att
mycket, mycket större procent skulle afgå från de rika.

— Åh vet du: skatterna ligger mir.sann öfver en, det är
förfärligt rent af, hvad säger du om en sådan liten nätt summa
som 5,000 kronor? Fem—tusen—kronor i skatt du!

— Det beror naturligtvis på inkomsten.

— Nåja — låt vara.

— Nej, visst inte, låt mig säga till exempel: Har jag
100,000 kronor om året, så är det alldeles för lite att ge
ifrån sig 5,000 kronor i skatt och så kanske 10,000 kronor i
välgörenhet — det är för lite. Jag begär inte, att den som
har 200,000 till exempel ska lefva på 10,000 som en vanlig
bärgad familj, jag går inte så långt, men jag begär, att ingen
ska lefva upp mer än 50—60,000, det gör jag. Med det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:38:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shavaster/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free