Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var hans kors, hans börda detta. Skulle det icke
finnas något medel? I början var det icke illa
häruppe. Schartauanismen hade gått före och banat väg:
lydnadens, den stränga lydnadens och tuktans jämna väg i folkets
sinnen. Kyrkoherden var nu icke schartauan, men han
tackade sina företrädare för det goda verk, de gjort i
församlingen. Ett måste han beundra hos dessa stränga predikare:
det var den oinskränkta makt de förstodo att tillvälla sig
öfver dessa stackars omyndiga, som aldrig skulle förstå
att gå sin egen väg. Ack, att de ej insågo, hur godt de hade
det af att lämna sig helt i Quds tjänares hand! Ja, i hela
deras lif, enskilda som allmänna, visste schartauanerna att
ingripa, ordna, styra och befalla. Det låg något verkligt sublimt i
detta, att en man ledde allt, till och med viljor och sinnen,
det var något så lagbundet, så storslaget. Och så uppoffrande
— hvad fordrade de väl för allt sitt nit? Endast ett:
blind lydnad. Men var det icke just detta, som var så härligt
att se blomstra inom Guds församling ? Kyrkoherden medgaf,
att han aldrig skulle komma så långt i nit som dessa, därtill
hade han alltför — ja, han visste icke riktigt, hvari det stack,
men han kunde det icke, tyvärr. Kanske ägde han icke
kraften till försakelse.
Dessutom var det en sak, han djupt beundrade hos
dessa väldiga botpredikare: förmågan de ägde att strida
mot den närighet, som är allmogen så egen. Emot
girighet predikade de samt och synnerligen, och ett vackert
bevis på den verkan, deras ord ägde, voro de fyllda
offerskålarna och de i allmänhet stadgade inkomsterna, hvilka
kommo den uppoffrande själasörjaren till godo.
Så var det ja, i början, innan — kyrkoherden suckade
och lade ordentligt igen servietten i släta veck. Och en makt,
som ingripit störande i allt detta, var den icke tillräckligt
dömd genom detta sakförhållande ? Var det ej bevis nog för,
att den ej var af godo.
Kyrkoherden steg upp och borstade varsamt af smulorna
från den fina prästrocken, strök ned skägget och gick till
sängkammardörren. , .
— Har du slutat äta? Jaså, jo, lille Näslund, jag är
strax färdig, gå du bara förut.
Fru Näslund vände sig om från toaletten lite nervöst
Hon var mycket fet och behäftad med en mängd outbildade
sjukdomar, hvarför hon aldrig kom i rätt tid till kyrkan om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
