Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Gu, om je’ vedd je’, Ola.
— De’ ä’ la bäst å gå in.
— De’ ä’ Ia de’. Hölles ger han, Mattson?
— Je’ töckte, han talte om e’ skrifvelse från kongen
— de’ ä’ la kanske om kronjorda.
— No ä’ ’u dom, Mattson, sade hans förståndiga
käring halfhögt och ryckte honom i armen, där hon stod,
snygg och ordentlig med sjalen hopviken på armen. — Du
hörte la, han sa’ inte ett or’ om de’. Je’ hörte grannt
de’ va’ te’ kongen je’. Gå in bare, så får’u la veta’t
riktigt.
Nu kom patron Månsson på Kärbro och trängde sig
fram med Per Elisson, riksdagsman. De logo och hviskade
med hvarandra och sade till några småbönder i förbigående,
att de skulle gå in, det var bara att skrifva sina namn på en
lista, hvilken skulle sändas upp till kungen med bön om förbud
för tryckningen af de nya böckerna, som kommo ut. Det hade
folk gjort öfverallt i landet.
— Må’ de’ no? sade Ola på Döshult och blinkade
småslugt. Jo — de’ kan la’ gå för sej.
— Ja, de’ kan’en la’ ingen skade få åf, medgaf Hans
Månsson dröjande och klådde sig bakom örat.
— Men jaggu, ä’ de’ no’t söletyg å tejne namnet
sitt, ä’ de’, sade Mats i Sörby envist och nickade flere
gånger med hufvudet.
Hans kvinna trängde fram och sade blossande i
half-hög ifrig ton:
— Men ä’u förstörader, Mats, du må väll vede så möe,
att ente körkeherden narrar dej te de’ ondt ä’, du vedd väl,
du får gere, som’a sia’r dej.
Och hon puffade honom fram, detsamma gjorde många
kvinnor med sina karlar.
Och så kommo de in, en efter en, långsamt, och
kvinnorna följde efter och stodo och glänte i dörren från koret, som
snart var fyldt af en rad nyfikna — pojkar och halfvuxna
jäntor och karlar, hvilka icke hunnit fram utan stodo och
sträckte på halsarna för att se, hvad som var å färde.
Kyrkoherden satt framför ett bord, där listan låg blank
och väntade. Bredvid satt v. pastor Algotson. Han var en
liten mager karl med skarpa drag och ett hårdt uttryck i
ögonen. Han var schartauan och känd för att behandla
folket groft och hänsynslöst, mest sedan gamle kyrkoherden
dött, hvilken, ehuru sträng, var en rättvis herre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
