Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här vände fru Brogren sig ovanligt hastigt om och
talade i hvardaglig, förtrolig ton med en blinkning i de små
ljusblå ögonen.
— Förresten så — hvem skulle säga’n det? Kristin
kommer ju hem, innan han hinner från öddö i det här
ble-ket. Håll sig bara tyst för Tore-Peter.
— Ja, tack frun, tack så mygge.
Madam Dörth steg upp, snöt sig ochi neg kort.
— Ajö Kristin — Härren vare me’na nu, vänta litet, det
va’ sant, ska hon få ta’ med sig åt prosten tre tjog ägg. Hälsa
honom nu och säj, det jag sa’.
Fru Brogren följde med ut i boden och lade äggen i
en korg. Stod sedan och såg ut på gatan efter madamen.
Hon tänkte på hur prosten skulle taga den här saken.
Säkert skulle han blifva belåten med hennes nitälskan. Det
var just sådant, som behöfdes i församlingen.
Stränghet och allvar skulle det vara. Ville de ej hålla
sig till Gudsbordet med godo, så skulle det ske med ondo.
Och hvad hon kunde i sin ringa mån, det skulle hon hjälpa
den käre prosten. De troende i socknen visste redan, hvart
de skulle taga vägen, när de drogo sig för att gå ända till
öfverherden. Hon var ett slags mellanhand — »ett herrligt
Herrans redskap» hade prosten sagt för litet sedan med sin
jämblick märkligt mildrad, då hon inberättat till honom om
ungdomen, som dansat på Lindens sal hälgdagsafton. Något
som dock Gudi vare lof fanns en gammal världslig
förordning till och med, som förbjöd.
Nej, det var ett styft folk, de skulle böjas under Herrans
heliga kyrka, tills de lärde sig att icke mer hafva den minsta
egna vilja. Och det hade gått mer och mer. Numera fanns
det knappt en fiskare, som bestämde sina barns namn själf.
Det fanns inte många, som vågade sig på att stoppa ned
kopparslantar i offerbäckenet, när prosten satt bredvid och
genomborrade dem med sin örnblick. Ej heller var det någon,
som knotade, när han blef nekad att skrifva upp sig till
nattvardsgång, för att prästen hört ett och annat om honom
under veckans lopp. Allt fastare förstod prosten att knyta till,
allt mer förstod han att kväfva själfviljan och egennyttan inom
Börre församling. Det stod hårdt på, men nu var det snart
gjordt.
Fru Brogren tänkte på allt detta, när hon gick in i sitt
trefliga, glänsande kök och smakade af maten, som var
färdig att bäras in. Det skulle vara mycket sött och mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
