Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han bara fortfor att med upplyft hufvud stirra framför sig
på altarduken.
Han hade förbigåtts.
Och när kalken kom, låg han likadan, stirrade likadant
på den hvita, guldbroderade altarduken.
Endast ett ögonblicks afbrott, då prostens svarta gestalt
skymde undan den för honom.
Man såg förstulet upp, där man låg knäböjd vid ringen.
Var det sant? Ja, det var verkligen sant.
Och prästen gick upp på pallen och bredde långsamt ut
armarna till afsked.
— Frid vare med Eder.
Man vände sig om. Folk hade ställt sig upp på bänkar
eller trängt inpå. Alla ansikten hade ett gemensamt uttryck
af spänd väntan.
Olle reste sig.
Han var hvit i ansiktet, blicken var slö, och han
stapplade osäkert fram till sin bänk.
Här stannade han, såg stirrande framför sig, tog
psalmboken och sin gamla »storm» inifrån bänken och vacklade ned
till kyrkdörren.
Alla vände sig om. Alla sågo efter honom.
En ny altargång under den släpande, döfvande sången.
Men spänningen var öfver. Folk strömmade ut ur kyrkan,
alla otåliga att få höra och tala.
Ute på backen sken solen rätt ned. Hästarna gnäggade
vid muren, och det hade börjat blåsa upp.
Grupp på grupp samlades därute. Gamla ansikten och
unga ansikten. Gubbar med hvitt, flygande hår under den
rödbruna, luggslitna stormen, krökt rygg och krökta ben.
Unga, brunbarkade karlar. Bondflickor uppe från socknen
och fiskardöttrar nere från fiskläget — ett strå hvassare
dessa, moderna och knyckiga.
Mén i dag förenades alla i sammja intresse. De flesta
visste ej mer, än att det var något, som skulle vetas, och de
måste underrättas. Många visste om ingenting. Och så gick
det från mun till mun, från grupp till grupp.
— Har du hört det? Ä’ de’ sant?
— Ja, Gu’ ä’ de’.— jä’ så’et me’ egne öuer.
— Åh — fa’n i de’ — de’ va’ tusan te’ prost.
— Tyst Mats Ingelson! Herrans äranne gick han, och
Olle behöfde böjas, kan jä’ si’e dej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
