Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så mycket utmärkta fördelar i skärgården, så att man nära
på inte saknar trän alls — ja, jag menar vi kan ju klä’ hela
bron med grönt eller något annat.
Och herr Lund tittade ödmjukt upp på herr Sunesons
hvita linnerock.
— Först och främst skulle vi ha snyggt, tycker jag,
hahaha, sade den glade kaptenen, det får jag då säga, kunde
inte skada, om här blef rent för tåcke där bråte i rännste
narne.
— Det ä’ småsaker, sade herr Suneson kort, tycker
herrarne vi ska’ företa några utomordentliga anordningar,
eller om vi ska’ motta H. Maj:t i all enkelhet?
— Det är mesta stil på, ansåg rådmannen, det andra ä’
han så van vid.
— En liten äreport, vågade herr Lund försiktigt, dom
har så mycke flaggor här — och små hvitklädda flickor
kunde...
— Det där ä’ fanken så vanligt, menade herr
Lung-kvist och begrundade.
Plötsligen sken han upp.
— Ja, hvad mena herrarne, om vi lät Gullbergs lilla
Olga stå i äreporten och läsa upp ett poem för H. Maj:t?
Jag skulle — herr Lungkvist slog blygsamt ut med handen —
gärna, om herrarne blefve belåtna...
Herr Suneson drog en lättnadens suck och slog herr
Lundkvist på axeln. — Det var fanken så bra påhitt, bror, det
har jag inte läst om nå’nstans, ja, gör det käre bror, tilläde
han i öfvertalande ton.
— Och så kunde barnen sjunga »Vårt Land» kanske,
hvasa? — i fyra stämmor — tycker herrarne det? yttrade
herr Qvist under ryckningar på hufvudet.
— Jag vet inte, sade herr Suneson tveksamt och tittade
på herr Lungkvist.
— Kanske det blefve en smula för långt? inföll herr
Lund i sin allra hastigaste ton, men som herrarne vill, som
herrarne vill.
Men herr Lungkvist hade stått i andra tankar.
— Hvem ska’ vi få, som gör henne? sade han plötsligt.
— Äreporten?
— Visst ja.
— Åh, skyndade sig herr Lund i glad ton att upplysa,
den sorgen är snart släckt, vi ha ju artisten.
— Det ä’ sant, ja visst fan ä’ det sant, artisten ja!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
