Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här i skärgården. Saknaden öfverväldigade prosten ibland,
han var så innerligt trött på deras silltunnor och hafreaffärer,
han afskydde egentligen krämaranden, men pengar var dock
nödvändigt.
Och att sköta den saken förstod herr Norman, det var
säkert. Folk och pengar! Han hade ju halfva socknen i sin
hand, tack vare sin raskhet och energi och sin präktigt
genomförda princip att aldrig bevekas till eftergift mot den, som
gjort honom på minsta sätt emot. Och dessutom ägde
han försänkningar här och hvar i B-stad.
Prosten sympatiserade visst icke med sin granne, men
han hyste aktning, ja verkligen aktning och beundran för
hans kraft. Herre Gud! de här köpmanssjälarna kunde
ändå konsten att samla pengar, pengar! Hur det är i stånd
att draga ned en människa i stoftet detta att ständigt veta
sig i ekonomiskt betryck, ja, det vet vår Herre. Mången
gång så — ja, man var nödgad säga och göra saker, som
man verkligen knappt visste, om man hade gjort, så framt
man varit fri och oberoende.
Där prosten nu trött, med slutna ögon och slappt öppen
mun lutade sig tillbaka mot vagnsdynorna tvangs han, fast
det var honom obehagligt, att tänka på kommunalstämman i
dag. Ett förfärligt styfsint folk de här kustboarna. Hur
svårt hade det ej varit att få dem att inse, hurusom det var i
själfva sedlighetens intresse, till följd af en mängd
kombinationer, som brännvinsförsäljningen på Hoby måste
tillstädjas.
Prosten hade talat, talat länge och varmt mot dessa
nyk-terhetsfantaster, hvilka han af grundsats motarbetade. I
spetsen för dem den outtröttlige handlanden Sörensen, en
förskräckligt enfaldig karl egentligen, otillgänglig för all högre
logik. Prosten hade talat om det stora sedliga fördärf, som
insmyger sig genom lönkrögeriet, denna lasternas amma, som
frodas, när folk icke på laglig väg kommer åt att
tillfredsställa sitt — ja, Gudi klagadt — sitt nästan outrotliga behof
efter sprit.
Och då Sörensen härpå svarat med siffror och bevisat,
Gud allena vet, om det verkligen var så äkta, som det lät,
att lönkrögeriet tvärtom, tillfölje af den på så nära håll
åtkomliga varan, blomstrat dubbelt, då utskänkningen var
tilllåten på Hoby — ja, då hade prosten vältaligt, det kände
han själf, framhållit, att i en del af Amerika t. ex. hvarest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
