Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de måste ju, men vi, som voro så lyckliga — och mot
prosten Bremberg till — jag kan inte fatta.
Fröken blef röd och blyg, men hon var så upprörd, ja,
hon kunde verkligen inte hålla tillbaka sådana ord.
Fru Törner syntes ej till.
Men prosten talade blidt och öfverskylande, nej för all
del, inte för att det var mot honom — fast det var
bekymmersamt, det var det verkligen med denna unga dams åsikter
och lynne. Synd, riktigt synd, ty det fanns en viss kraft, som var
en herrlig Guds gåfva och som kunde ha blifvit af stor nytta,
om den lupit in i rätt bana.
Men en stund därefter växlades inne i ett närgränsande
rum några ord, som ackompagnerades af höststormens tjut
och ett sakta prassel af torra grenar och löfhögar, hvilka foro
omkring därute.
— Jag kan säga frun, att sådant är man icke van vid
här, om man tänker så’nt där, som ingen förnuftig människa
kan annat än stöta sig på, så tiger man med det. Man får veta,
hvad det ä’ för folk man talat till förresten — frun kunde ha
haft det bra här, ja, mer än det kanske — jag ska säga frun
att, ja, rent ut sagdt: frun kunde ha gjort sin lycka här, om
frun varit förståndig, men jag vill inte ha så’nt där, nej, min
själ, inte ens nere på mitt kontor — förbanne mig om jag
det vill.
Det där om kontoret var nu litet förhastadt och inte
alldeles menadt, men nu var det sagdt, och han kände sig
duktigt retad. Han ville ha henne annorlunda, han tyckte inte
illa om henne, men hon skulle vara som andra fruntimmer,
och nu stod hon där så blek och lugn och såg på honom
med ett par stora, vidöppna ögon.
Nej, min själ finge inte det sagda vara sagdt. Hon
kanske i alla fall icke tog det så.
Men hur hon tog det, var icke svårt att förstå, och han
gjorde det nog, ty han var hela kvällen vid ett ohyggligt
lynne.
* #
♦
Väitarut.
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
