Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undrade madam Åberg, som för tillfället hängde sysslolös
i mamsell Håkansons bod.
Hon visste, att hon hade talan, ty karlen hennes tjänade
stora pengar på fiske om vintrarna i västernorges skärgård
och köpte sig tyg minst till två dräkter om året.
— Ved no’n de? De’ gjorte’na då änna gödt.
Det hade varit stor brådska i mamsell Håkansons
butik, där doffelkapporna skulle upphängas och sista hand
läggas vid utställningen af broscher, nålar, schaletter,
vegadu-kar m. m.
Därför hade också kvinnfolken tittat inom en stund för
att hjälpa till, både skollärarens fru och pastorns fru och
kapten Engbergs fru och några madamer, hvilka gynnade
mamsell Håkanson och inte ville köpa hos de andra i backen.
Men nu var det värsta öfver. Kaffet bjöds omkring, fast
det var sent, men det var så upplifvande. Man hade ju
sprungit ut och in mellan köket och boden och haft brådt, och
ungdomen hade skickats än hit än dit i småärenden.
Så att madam Åbergs fråga höll på att dunsta bort utan
att upptagas, då två öron slutligen fattade henne i flykten,
och så vardt hon räddad.
— Kneipe, mamsell Kneipe, hvem frågade efter henne?
Jo, hon har visst fått plats här utanför mamsell Håkansons
fönster, har hon inte?
Mamsell Håkansson stack upp hufvudet från botten af
af en lår och svarade i ursäktande ton:
— Ja, hvad skulle en göra, fröken Berndt? En kunde
nu förstås ha fått en smula före’t, men fast en har smått ome’t
så vet en, att hon har’t sämre. Det var då inte godt
att neka’na stackarn.
Pastorskan såg mildt upp från en låda blomsterkort,
hvilka hon höll på att ordna.
— Ja, men månne inte mamsell Kneipe själf är skulden
till det, snälla mamsell Håkanson? Inte behöfde hon ha det,
som hon har, jag tänker, att alla hus skulle stått öppna för
henne, om hon velat böja sitt sinne i kristlig ödmjukhet.
Men den som är till den grad fattig, — här öfvergöts fru
pastorskans ansikte af en liflig rodnad, och hon talade en
hårsmån mindre mildt — den får verkligen se Herrens finger,
den får böja sitt stolta sinne och i ödmjukhet och
tacksamhet ta emot hvad barmhärtiga människor vill göra.
— Ja, pastorskan har nog rätt, sade mamsell
Håkan-Västerut. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
