Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
småskvaller, hvardaglighet, småsinthet och välment
hjälpsamhet — de bjödo allt, hvad de hade att bjuda.
Men hon sköt det från sig alltsammans — hänsynslöst,
otacksamt. Hon stötte bort hus efter hus, där hon kunde
ägt föda, värme och snart sagdt kläder.
Och så svalt hon och frös, så att de smala kinderna
blef-vo gulhvita och de grå ögonen sjönko allt djupare in.
Folk hade aldrig sett maken. Och brödet hon fortfarande
bjöds, blef allt mer isande serveradt.
Där hon kom ensam backen uppför och höll sin lilla
gestalt rak och spänstig utan att se sig omkring, kunde
verkligen ingen vidare ha medlidande med henne. Man hade
då sannerligen gjort hvad man kunnat, och hon fick ha det,
som hon ville b ch kunde.
Och mot detta fanns ju ingenting att säga.
* *
I , ’ , -
. ‘ *
Sent omsider fram på förmiddagen stack solen fram och
lyste matt öfver en tätpackad, gungande massa, som rörde
sig trögt och utan synnerligt lif mellan platsen uppe vid
skolhuset, backen nedför till Pettersson & Co :s magasiner vid
sjön.
Det rådde ingen synnerlig köplust. Bondtöserna gingo
stillsamt omkring med uppskörtade kjolar och hopvikna sjalar
på armen eller ställde sig tysta vid kortvarustånden och
besågo långsamt härligheterna. Bonnepiltarne hade icke kommit
sig för ännu, de drefvo med strömmen nedför backen,
kastade en och annan lång och fundersam blick på
korde-rojerna och hörde stillatigande på, hur de främmande
köpmännen vidt och bredt på ett språk midt emellan svenska,
danska och tyska utlade sina varors förträfflighet.
Ståndsfruarna i muffdiser, pälskängor och bajadérer
utvecklade en storartad vältalighet Och envisades att få med sina
rödblå händer profva allehanda förföriska vegahiifvor på
bondflickornas hufvuden — de djärfvaste, hvilka vågat sig
ända därhän att röra vid något. Fruarna bedyrade heligt, att
dukarna togo sig förbålt klädesamt ut på lilla jungfruns
oljade, tillsmetade och skinande flätor. Men flickorna sågo
förläget på hvarandra och drogo på mun. Och så gick man lång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
