Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Ett löfte vid Siljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
en gång nere på vägen. Hon försvann just nu i
skogsbrynet.
— Kanske ’ön inte kommer ’em densamma, som
’ön nu är, hviskade han för sig själf och fattade yxan,
för att fälla den påbörjade granen.
* *
*
"I morgon resa vi till Dalarna igen,
Om Gud ger oss ’älsa."
Så sjöng Perolas Karin, under det hon krattade
och ordnade en trädgårdssäng på en större
landtegendom, belägen i Koslagen och tillhörande patron S., där
våra tre kullor en längre tid haft anställning med
trädgårdsarbete.
Man var nu ett godt stycke framme på hösten.
Trädens kronor gulnade mer och mer, och blommorna
böjde sina stänglar mot jorden, när de kalla
nordanvindarna dansade fram öfver fälten. Högt upp i luften
samlade sig vildgäss och tranor för att anträda den
långa färden till varmare länder.
Det var verkligen så, som Karin sjöng; ty nästa
dag skulle hon och hennes syster Brita resa hem.
Glädjen strålade från de unga kullornas ögon, där de stodo
i sina hvita "öfdelsärmar", som morakullorna bruka
under sommaren.
— Vet du, Kari’, jag längtar ’em till Siljan nu;
ty, sir du, ’ur det än är, ’emma är då alltid bäst, sade
Brita, som var sysselsatt med att skära kålhufvuden.
— Men treflig ’ar sommaren vari’, ty man får då
se sig omkring i världen, när man kommer ut; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/siljans/0018.html
