Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett löfte vid Siljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
denna härlighet. Det var verkligen någonting att tänka
på, det där. Men så kom hon ihåg Olof. Hon tyckte sig
se honom, där han stod i skjortärmarna och svängde
sin yxa, hur han talade om Näckens sorg, och mellan
bladen i psalmboken blickade emot henne en liten blå
blomma. "Blif inte högfärdig som Margit i
Venjan", hade ju morfar sagt, när hon tog farväl af honom.
Det blef åter ljust om kring henne, och hon förundrade
sig öfver, att hon ens kunnat fästa sig vid studentens
ord. Hon var ju Olofs brud, och vid Mikaelitiden
väntade han sin flicka. Kerstin visste äfven ganska väl,
att hennes hjälp behöfdes i hemmet. Men striden
började ånyo, högmodet, fåfängan och ett bedrägligt
hopp framdrogo gång på gång och allt mer
öfvertygande sina skäl, och till sist beslöt Kerstin att stanna
kvar.
Hon samtalade sedan med Brita och Karin om
saken, men de af rådde henne.
—• Mins du inte, ’ur morfar varnade dig för
’ög-mod, när vi reste. Jag skulle inte vilja vara på ett
så fint ställe, ty bortskämd blir man, sir du, varnade
Karin med vänlig röst och såg på Kerstin med sina
trofasta, ärliga ögon.
Kerstins beslut blef dock allt fastare, ju mera hon
tänkte på saken, och hon samtalade nästa dag med
patronessan härom. Hon skulle nu en tid bortåt vara
med sina kamrater i trädgården, till dess de rest hem.
Studenten och Kerstin sågos nu ofta tillsammans,
glädtigt och muntert samspråkande, och det undgick
ej de båda andra kullornas uppmärksamhet, att
Kerstin trifdes i Adolfs sällskap. Dc _tre flickorna gjorde
under sommaren utfärder i den vackra trakten, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
