Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett löfte vid Siljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’J5
En stark bjällerklang kom honom att hastigt se
tillbaka, i det han klef ned i snön vid sidan af vägen.
I det präktiga ekipaget satt en ung herre, klädd i
en yfvig päls, och höll den lediga armen kring en ung
flicka, med hvilken han lifligt samtalade. Glädje och
fröjd strålade ur hennes vackra blå ögon, och kylan
hade målat de skönaste rosor på hennes kinder. Hen-
nes muntra skratt blandades med ljudet af hästens
klockor.
Olofs kinder blefvo hvita som drifvorna, när de
åkande kommo midt för honom. Dessa ögon hade
strålat mot honom i Siljans bygder mången gång; det
var ju Kerstin, som satt i släden.
— Men ’ön var icke klädd som morakulla, det
var väl inte ’ön kanske, mumlade Olof, när de åkande
kommo ur sikte, och han fortsatte, något lugnad af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
