- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
27

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett löfte vid Siljan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27

råde hon; men det lag någonting osäkert i tonen,
hvarmed dessa ord uttalades, ehuru hon sökte vara lika
hjärtlig mot Olof som förr.

— ’Ar du glömt ditt löfte vid Siljan och morfars
förmaning nu, Kersti? frågade Olof med sorgsen röst
och fattade kullans hand, hvilken han hårdt tryckte.

Ack, hvad dessa ord kändes tunga för den stackars
flickan. Hade Olof varit vred, skulle det säkert icke
känts så svårt, men nu greps hon af den djupa sorg,
som af speglade sig i hans anlete.

— Icke ’ar jag glömt dig, Olof, invände hon och
bad att få bära "bögen" en stund — men jag kan inte
’ålla af dig som förr, sir du.

Olof gick tyst och hörde dessa ord. Han tyckte
rent af synd om Kerstin, ty det klang i denna stund
en ton af verküg sorg äfven i hennes ord. Han
öfvervägde, huruvida han skulle tala- vid henne om
studenten och det förhållande, hvaruti hon stod till honom,
men det var svårt att börja ett samtal därom, och han
beslöt att icke göra det.

— ’Ur det blir, så ska’ dock jag älska dig i lifvet
och i döden, försäkrade ynglingen med värme.

De satte sig ned på snöplogskanten vid vägen efter
att hafva gått ett godt stycke. Himlens stjärnor, de
vänliga ljusen i Guds boning, skredo mer och mer fram
på fästet. De blickade varma och kärleksfulla genom
den kalla vinterluften, och Olof såg upp till dem. Han
tyckte, att det var något särskildt, de ville säga honom,
ehuru han icke kunde förklara, hvad det var, men
sorgen skingrades något. Han drömde sig hän till de
ljusa rymder, där stjärnorna tindrade, och han kände
sin själ upplyftad och höjd öfver jordlifvets små be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free