- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
37

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett löfte vid Siljan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

37

En dag strax före midsommar var en folkskara
samlad i Kerstins hem. Våra unga två skulle fira sitt
bröllop, och man väntade prosten, hvilken skulle
besegla deras förbund och hedra dem med sin närvaro.

På gården stodo bröllopsgästerna, ifrigt
samtalande, karlarna om socknens angelägenheter och
gummorna om brudparet, sina barn och kor samt deras
egenskaper. Brudens läskamrater i byn hade af blommor
bundit ett stort K och ett O, hvilka bokstäfver voro
fästa högst upp i de mot hvarandra böjda björkar, som
bildade ett slags äreport vid ingången till Kerstins hem.

—■ Så vackert brudpar ’ar jag inte sett på den
dag, jag minns, sade en af gummorna till en annan.
Ja, ’ar du inte ’ört, att en ’ög ’erre, som bor uti ett
slott uti landet, ’ar varit rent af tokig efter ’enne?

Jo, det hade den andra gumman hört också.

Bruden och brudgummen gingo ut, medan man
väntade på prosten. Ack, hvad denna dag var skön!
Himlen, den blå, oändliga duken, var molnfri, och
solen blickade så varm, att det skulle hafva varit
kvalmigt, om icke de milda, svalkande västanvindarna
sväfvat fram öfver Siljan. Där skyndade båtar fram med
raska årslag, och årbladen glänste i solskenet, som de
hade varit af silfver. På ängarna stodo blommorna,
talande sitt tysta språk om den store skaparens kärlek
och godhet.

Aldrig hade Olof känt sig så lycklig som nu. Han
läste halfhögt för sin brud några verser, hvilka han
tillägnat henne. I dem taltes om en kärlek, som icke
bleknar i lif eller död, en kärlek, som förljufvar vandringen
genom lifvet.

— Tack, tusen tack för verserna, Olof, sade bru-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free