- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
45

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett varsel eller hur Svälas-Per åt upp hundrakronan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

göras. Hos guldsmeden Granman skulle
förlofningsringarna, dessa trohetens symboler, beställas o. s. v.
Per Halfvarsson sysslade inne på stuggolfvet med
seltyg och hvad till fordonet hörde, och mor hade nyss
varit uppe på vinden efter "spannen" eller
matsäckskrinet, som nu skulle förses med mat för Karin och
hennes far.

Mor Anna var mycket allvarsam. Det ryckte då
och då i hennes mungipor, det stockade sig i hennes
hals, och hon kämpade synbarligen emot, men så
föllo ett par tårar ned i matsäckskrinets botten, hvilken
hon dammade och putsade. Karin var ute och
sysslade i ladugården, och därför kunde hennes mor tala
ut, hvad som länge rört den undergifna själen.

— Hör du Per! Tycker du, att Nordkvist har ett
godt kox? Mig har han aldrig ännu sett rätt i ansiktet.
Jag anar, att en olycka förestår Karin. Låt Erik få
vår kulla, sade Pers hustru och fattade trohjärtadt sin
mans hand och blickade varmt på honom med sina
tårade ögon.

Som den mörka skyn drager fram öfver månens
skifva, så mörknade ock Per Halfvarssons anlete vid
dessa ord. Häftigt satte han sig ned på huggstubben
vid spiseln och sade: — Min åsikt i saken har jag sagt.
Karin får det bra, och hon slipper slit och släp, som
väntar henne i Hindsnoret. För öfrigt, så vet, att Per
Halfvarsson ej sviker sitt ord.

Pers hustru bad ej mera, utan tyst och stilla ställde
hon med spannen, och så lades öfverst i denna de
ytterst tunna, mjuka kakorna, i hvilka litet råg och
potatis ingingo som beståndsdelar. Plötsligt såg hon
upp och frågade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free