Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett varsel eller hur Svälas-Per åt upp hundrakronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han var förändrad, och så kom den dag, som han och
mor Anna längtat efter. Erik, Karins barnsdomsvän,
som väl haft skäl att harmas, kom åter, han kom med
psalmbok, ring och hjärta, och nu lade Per
Halfvarsson de båda ungas händer samman, och Karins mor
grät tyst en tår, men en annan tår än den, som föll i
spannens botten en vinterkväll.
Nordkvist tog saken ganska lätt. "Mister du en,
står dig tusende åter", hade han med en stor gest
förklarat, när brytningen skedde, och Per Halfvarsson,
som trodde det vara ett bibelspråk, sade intet, ehuru
"glöggen" för alltid gått upp i rök. Det visade sig
snart, att det skarpa, kärleksfulla modersögat hade
sett rätt. Ansatt af kreditorer hade Nordkvist i sina
bekymmer valt en utväg, mycket mera vanlig nu än på
denna tid. Han skref en falsk växel, hvilken han
trodde sig kunna infria, men namnen blefvo för snart
upptäckta, och så kom länsmannen med boja och black.
Det blef ting, det blef dom, och vid tiden för våra
ungas brudefärd, satt den vräkige snobben inom
fängelsets murar.
— Du blef ingen fru du, Karin, sade fadern
offentligt på bröllopet, men du blir lycklig i stället. Och
här slöt han sitt tal.
Nu har månget solhvarf gått, och mången vår har
klädt Per Halfvarssons graf med blommor, dem
kärleksfulla händer planterat, men ännu händer det i
bygden, att man med ett halft leende och halft allvarsamt
uttryck i minen säger: "Dä’ ä’ godt, när man som
Per Halfvarsson äter upp sin olycka".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
