- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
59

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalkullan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

59

dosa, ur hvilken han fortskaffade en "buss" i
munnen, ’drog valk vid ögonbrynen" och såg mäkta bister
ut. Han stötte i golfvet med sitt träben för att få slut
på de glädjeyttringar, som hördes från hans åhörare,
aftog hatten från de hvita lockarna och började :

■— Ni må tro, att jag varit med, där själfva hin
skulle hafva darrat som ett asplöf. Se detta minne
från ofredens dagar! Det har blåst nordan många
gånger, sedan mitt ben reste till skogen; men den
dagen minnes jag än, och en liten historia om broder
Lustig skolen I få höra. Det var sista dagen han

läste sitt "Fader vår" — –-

Längre hann gubben ej; en plötslig tystnad afbröt
sorlet i det yttre rummet, och gubbens åhörareskara
öppnade dörren för att se, hvad det var, som så hastigt
gjorde slut på munterheten därinne.

En sergeant stod vid dörren och uppläste följande
befallning : "Soldaten n :r 15 Svärd infinner sig vid
kyrkan i kväll för att mönstra och aftåga till Finland".

Om åskan hade slagit ned bland de glada gästerna ,
hade hon ej kunnat framkalla ett starkare afbrott i den
allmänna glädjen. Att krig stod för dörren, visste
man; men att det så skulle afbryta Svärds glädje på
denna dag, hade man ej kunnat ana.

Anna blef så blek, där hon satt, iklädd sin
mormors bruddräkt, och den enkla krans, som hon bar
på hufvudet, afstack bjärt mot den bleka kinden. En
sky af sorg bredde sig äfven öfver "fästersvennens"
nyss så glada anlete; men han kväfde den tår, som
ville förråda, huru smärtsamt det var att skiljas från
sin trolofvade. För hans minne flögo ovillkorligt
hennes ord, huru hon sett honom så långt borta vid "mid-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free