Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalkullan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
skall jag omtala ett och annat från min fångenskap,
lofvade Svärd.
Svärd hade förts af de ryska krigarna långt in i
Ryssland, där han tillbringat de år, han varit borta, i
fångenskap. Under senare delen af densamma hölls
han till arbete, hvarvid han sysselsatte sig med slöjd.
Han sökte genom träget arbete fördrifva sorgen och
saknaden. Dock plågade honom ständigt den tanken,
att Anna skulle anse honom vara död. Svärd trodde
icke, att öfverheten i Ryssland hade reda på honom
under den senare tiden af hans fångenskap. Han
lyckades fly och nådde efter otaliga besvärligheter
fäderneslandet och den kära hembygden i Dalarna. Om
Anna lefde eller ej, var honom obekant, och när han
nalkades hemmet, tordes han knappt fråga därefter —
men hon lefde och var trogen. Alla mödor, alla
bekymmer voro nu glömda!
När aftonen sänkte sina skuggor öfver jorden, och
blommornas kalkar slöto sig, sutto Svärd och Anna
ännu kvar. De voro så lyckliga att åter äga hvarandra.
Snart stod åter en grön äreport vid grinden som
ledde in till Svärds stuga, och nämndeman Persson
föreslog samma skål på deras bröllop, som på deras
"lysningskalas"; men i "kåven" hörde man inga
historier från kriget af Munter.
Hvart Vass hade rest visste ingen i bygden.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
