Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädjas-Karin eller Solleröns lilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Glädjas-Karin eller Solleröns lilja.
Länge hade jag hört talas om "gamle Dunder" på
Sollerön, och när jag så en dag kom till den vackra
ön, som man kallat pärlan i "Dalarnas öga",
Siljan uppsökte jag veteranens stuga. Men den gamle var
ej hemma. På snart hundraåriga ben hade han genom
milslånga skogen vandrat till budum — fäbodarna — i de
nu solröksomvärfda Dalabergen bortom G-esundajätten,
Morafolkets "middagsberg". Som jag hört att Sollerö
fäbodar skulle vara mycket sevärda, vandrade jag i
sällskap med en liten solbränd gosse bort till detta
"budum’, där Dunder dvaldes, och vandringen dit var
mycket angenäm.
Blott här och hvar silade sig solstrålarna genom
furuskogens kronor ned på den stundom ganska smala och
knaggliga fäbodstigen, och öfver den stora mossen —
"kölgen" — balanserade vi oss fram på nedlagda,
urgamla, grofva furustockar. Spillkråkan hackade med
kraft på de hundraåriga torrfurorna, i den med hvita
näckrosor öfversållade skogssjön hojtade lommen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
