- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
87

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädjas-Karin eller Solleröns lilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

87

vudstad och där fått skåda prakten vid Karl Johans
kröning. "Dom sköt, så jola darra", sade Dunder.
Men gubben hade ock sett, huru en brottsling,
hvilkens fötter uppburo stora tyngder, satt och red på
"trä-märrens" hvassa rygg. Dunder talte ock om de stora
skallgångarna på björn, som företogs i hans bästa ålder
och huru bönderna, uppbådade från flera socknar, då
voro beväpnade med björnspjut. En och annan
man-haftig dalkulla var ock med, men hon fick stå i bakre
ledet, när den stora skallarmén knöts ihop, och nallarna
blefvo synliga. Han talte ock om Dalaskogens
underbara, mystiska väsen: randan, näcken, utbölingen,
sjörået, berghunden och trollens stora skara. Själf hade
han en gång, som vallgosse, sett randan komma
tågande genom skogen med sin svarta, ljudlösa hjord,
"men skällko hade hon ingen". Näckens melodiska
spel i forsen och utbölingens — gasten — kvidande
hade Dunder ock förnummit. Bergfast trodde dock den
gamle knekten på Gud och hans stora makt öfver dessa
skogens väsen. Ett framhviskat "Fader vår", kom
själfva det fruktade sjörået att dyka ned och försvinna i
sjöns djup. Börd talte ban ock om forna tiders enkelhet
i Dalabygd, och huru nöjd man var och huru högt man
älskade hembygden, ehuru den hade så frostiga tegar att
bjuda sina barn på. Som fångarna i Babel vid fjärran flod
längtade åter till Juda berg, så längtade dalfolket hem
från sitt "herrarbete" på främmande ort, och ingen
dalason emigrerade då till det stora landet i väster.
Boerkriget pågick just då, när vi voro hos Dunder, och
hur det var, kom jag att tala om detta tappra folk.
Med glad och nära nog stolt min sade Dunder:

"Boer e ett kraftugt folk, slejsum (liksom) vi".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free