Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädjas-Karin eller Solleröns lilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Ja, vi ska’ tro vår Herre om godt, Marit du.
Men dä’ kom mig så där ledsamt före, att kanske den
nykomna ock en gång ska sitta med oss i skogen och
skära barkremsorna till bröd. Dä’ kommer kanske
sådana tider för Dalarna än som under Gustaf den
tredjes dagar. Jag ville inte, att kullan våran skulle
behöfva, som vi gjort, äta tårebröd, återtog
Glädjas Olof.
— Tårebröd, sa’ du Olof. Ja dä’ e’ hårdt, men
syndabröd e’ hårdare, genmälte mor.
— Du har så rätt, Marit. Må lillan bli ett
glädjebarn, liksom hennes gålsnamn antyder.
Och nu fattade far den stora mässingsbeslagna
psalmboken och sjöng på drillande, nu bortglömda
toner en gammal psalm, i hvilken det nämndes, "att
fågelen icke plöjer jordenes land, men likväl mättas
af Guds hand; hur liljan står som härlig brud, fast
ej hon väft sin skrud". Fromt knäppte Marit under
sången hop de valkiga händerna. Dä’ blef allt nå’n råd.
Sången afbröts, när Skeri Lars sakta och varligt
trädde in och hälsade: "Go’ dag!" fast det var
midnatt. "Gu’ sin!" svarade Glädjas Olof.
— Huru länge ska’ du a’ eld för kulla? Jag
sprang hit in från brasa min. Jag tänkte blott på
två nätter till för pojken våran, sade Lars och satte
sig på huggstubben i vrån.
— Jag gör så med, sade Olof. Prästen får
"kres-na" på samma gång då.
Gubbarna togo hvarandra i hand, som man här
brukade göra, när man kom öfverens om något, och
Lars sade härvid:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
