- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
104

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädjas-Karin eller Solleröns lilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104

tat och ej heller hade de under dagen tilltalat någon,
hvilket för dem kanske var svåraste profvet. Tysta
måste de nu sitta invid hvarandra på vakostenen, ja,
det var så tyst, att de båda flickorna kunnat höra
hjärtat slå, som man säger.

Huru hemlighetsfullt och underbart var icke allt
omkring de lättrogna naturbarnen. Där nere på ängen
i de lätta skuggorna tyckte de sig se andeväsen, älfvor
små, hvilka sväfvade kring i sina skiftande dräkter, när
en vindfläkt rörde dimmorna. Jättegestalter nickade
emot dem från bergkammarens höjder. Det gick en
kall rysning genom de unga kullorna; de kände huru
blodet flydde från kinderna, men hvad gjorde det, att
natten var kulen, då de skulle få se den, som var
utsedd att en gång blifva deras följeslagare genom
lifvet? Man vinner intet utan möda och strid. För
kämpen på vädjobanan funnos ock många hinder att
öfvervinna, innan han nådde segerkransen, och
flickorna måste, som vi se, genomgå åtskilliga
pröfningar, innan de nådde sitt mål.

Och alltså skred nattens timme och dimman,
uppstigen från skogen, lade sig tätare öfver
svedjefallet. Trasten tog sig en stunds hvila hos
makan i boet. För Olers Margit visade sig nu under ett
snabbt försvinnande ögonblick en kär syn. Ivlädd i
uniform, med gevär på axeln, stod rotens unge soldat
Brus nere på sveden, och glad blef Margit, ty hon hade
alltid tyckt så mycket om krigare och Brusen mest.
Utan att säga något — det gick ej ännu för sig — slog
hon armarna kring sin vän, då hon i hennes ögon fick
se stora tårar, under det Glädjas Karin liksom
afvär-jande sträckte armarna mot sveden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free