- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
117

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädjas-Karin eller Solleröns lilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11.

under föregående vandringar lärt något tyska och äfven
ryska, och hon kunde nu för den lille fursten omtala,
att hon var från Sverige. I den praktfulla, af förgyllda
kupoler prydda Isakskyrkan blandade sig kullorna med
mängden och fingo se den byzantiska gudstjänstens
ceremonier, dess vackra sång och dess doftande
rökelsekar. I lustslotten och villorna utanför den stora staden
funno flickorna afnämare för sina varor.

Och så när vandringen på Nevsky Prospekt ej mera
var tilldragande, anträdde kullorna färden inåt det
stora tsarriket, där vid denna tid jämförelsevis lugn
rådde, ehuru det var dödens ro. I de fattiga ryska
böndernas (muschikernas) hem voro kullorna stundom in
och togo nattkvarter. De fingo då skåda större nöd än
där hemma i Dalabygd, ehuru där ock under denna
tid ofta var missväxt och nöd. Mest höllo sig dock
kullorna till de stora herregodsen, som här och hvar,
omgifna af lundar, blickade emot dem på den vida
slätten, där den berömda "svarta jorden" gaf riklig,
ehuru allt för ojämnt delad skörd.

Det kändes stundom ensligt för kullorna i det
stora, främmande landet, ehuru Brita, som vandrat här
förut, kunde meddela sig med folket, något som ock
den begåfvade Karin snart förmådde. Stundom, när
hemlängtan blef dem för stark, satte kullorna sig ned,
helst i susande skog, och sjöngo några af dessa enkla,
oftast vemodiga folkvisor, som på denna tid voro
mycket allmänna i Dalabygderna. Kullornas visor
handlade mest om skogarnas mystiska väsen: den
silfver-lockige näcken, den grönmantlade randan och trollens
skimrande salar i bergen. De talte äfven om Siljans
klara sjö, och de hviskade om kärlek, hem och ro.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free