- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
121

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädjas-Karin eller Solleröns lilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

121

Den unge grefven — hans namn var Gregor — tog
med stor vänlighet mot dalkullorna och anvisade
dem rum, hvarjämte riklig förplägning till dem inbars
af betjäningen. Grefvens föräldrar voro döda, och var
nu sonen herre öfver det stora godset med dess
hundratals underhafvande. Det hade under dagen,
som vi antydt, pågått jakt i grefvens vidsträckta
skogspark och efter en något kanske stormig supé
samlades de högförnäma jaktkamraterna i en af slottets
salar.

Hitin blefvo äfven kullorna vänligt ombedda
att inträda och låta höra sitt hemlands sånger. Visst
blefvo de förlägna, när de inträdde i den skimrande
och ljusa festsalen, men snart ljöd sången om Siljanom
frisk och klar, och kullornas debut belönades med icke
så få rubel. Den vänlige grefven satt en god stund och
så godt det sig göra lät samtalade med Glädjas Karin.
Det syntes mycket väl, att han synnerligen intresserade
sig för henne, och slutligen bad han, att hon
och hennes kamrat skulle stanna sommaren öfver
på hans gods och hjälpa till i hans stora trädgård.
Varmt tryckte han vid det förslagets framställande
Karins hand, och åter tyckte hon sig höra trasten: "Gå
int’ dit!" och Sollerö kyrka, där hon knäböjde vid
Mats’ sida, skymtade åter fram.

Det blef ingen hvila för kullorna denna natt. Om
och om igen diskuterades grefvens förslag. Brita, som
var mera passiv, ville nog vandra hemåt till gamla
Dalom, medan ännu sommarens blommor funnos kvar i
hembygdens dalar. Och Karin — ack, hon ville hemåt
äfven hon, ty där timrade en trofast vän på deras
gemensamma lilla stuga, men han hade varit så varm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free