Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädjas-Karin eller Solleröns lilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
"Intet är som längtanstidei
Väntansår, trolofningstider.
Ingen vår ett skimmer spridei
Som en hemlig hjärtans kär.
Sällan mötas, skiljas snarligt,
Drömma om allt ljuft och farligt
Lifvet i sitt sköte bär.
Gyllne frukt må andra skaka —
Jag vill dröja och försaka.
I min lustgård vill jag vaka,
Medan träden knoppas där."
Ja, så hade äfven Skeri Mats länge gått och tänkt.
Så tänkte han första sommaren, när Karin rest, och så
tänkte han äfven första vintern. Han intalade sig det
fasta hoppet, att Karin skulle komma åter till sin
fäderneö och sin trolofvade, och han intalade sig i
synnerhet det hoppet, att hon skulle därute i den stora,
vidt främmande världen behålla hjärtats oskuld och
frid. Hon var ju hans brud. Icke kunde hon
förglömma det.
Så skonsamt som möjligt hade Björk-Brita
skildrat Karins förhållanden, och hvad hon fruktade i
afseende på sin vackra reskamrat, hade hon framställt
så, att Mats hoppades det allra bästa.
Postförbindelserna dit in i tsarens jätterike voro ganska bristfälliga,
och Mats tillskref detta, att numera inga bref från
Karin anlände. Hoppets stjärna lyste ännu genom
molnet.
Men drifvan smalt igen, det blef sommar och det
blef vinter. Siljan "lade sig" under åsklikt dån
till ro i vinterdagen, och dess vågor gingo åter lösta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
