- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
138

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädjas-Karin eller Solleröns lilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138

Mats gick, sedan han läst brefvet, ut till
Gesunda-bergets fridfulla skog. "Han ville vara ensam med
Karin", hade han sagt till gamla, blida farmor, som
ock fått del af brefvet. Omsusad af furorna läste Mats
åter sin kullas bref, och det var ynglingen omöjligt
att förstå, hur det nu kunde kännas bättre i bröstet än
förut. Hon skulle ju dö, hans ungdoms brud. Och
dock låg i skogssuset något mer än, farväl i dag.
Skogen sjöng åter om kärlek, som han förr en gång gjort.
Hans sorg var ej mera bitter; det hade fallit balsam
på den försmåddes sår. Och när den gamle prosten,
deras skriftefader, fick del af Karins bref, strök han
från sitt öga bort en tår, i det han sade :

—■ Karin kom ändå hem till sist.

Det ordet kunde Mats ej riktigt förstå, men han
tyckte, att det lät så godt. Mats’ beslut var
emellertid genast fattadt. Det kunde väl hända, att han blott
fick se Karins grafkulle, och vägen var ju så lång, sade
hans gamla far, men Mats lät ej detta hindra. Hans
hjärta sade honom, att han skulle skynda till ett annat
hjärta, ett felande, krossadt hjärta, som åter var hans,
som längtade efter honom och som snart skulle brista
i döden.

Vår tids kommunikationer hade man på denna tid,
som vi förut nämnt, ingen aning om. Med den stora
skinnbögen på ryggen började Mats sin fotvandring.
När han så gick genom skogen förbi Lima bruk,
erinrade han sig sitt farväl till Karin, och så lifligt rann det
honom i minnet, att den nattliga synen vid "Malins
kyrka" då varit på tal. Nu hade sorg och död
kommit, och dock fylldes hans bröst af en tanke, som rent
af kom Dalaskogen, han vandrade igenom, att ljusna:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free