Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädjas-Karin eller Solleröns lilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
den sjukas panna och sade med hoppingifvande ton:
— Dä’ får du, stackars barn. Han är nog på
väg till sin kulla. Du kan ej flytta, förrän Mats
kommer.
Vid dessa ord drog ett matt glädjeskimmer öfver
Karins bleka anlete och hon knäppte, stilla och nöjd, de
hvita händerna samman. Och så seglade åter
strö-molnen dag efter dag fram på högblå himmel, och
hafvets brus söfde stundom dödens brud till ro och
hvila.
Det var afton. Öfver det hvita hafvet göt solen sitt
purpurskimmer, och in till Karin nådde sången, den
mäktiga sången från hafvet. Fiskarhustrun hade bland
klipporna hittat några blommor, hvilka hon ställt
bredvid den sjuka, och hon hade, då kullan ej mera orkade
det, läst ur Mats’ brudegåfva om staden, den
fjärr-belägna, om "dess stora hvita flock", dess
psalmvin-gande, oräknade skaror. Flyttningsstunden var nog ej
långt borta för Karin nu.
Dödsängeln sväfvade där inne i fiskarstugan, men
han tycktes dröja, innan han fläktade med sin svalka
till den lidande flickan, som så väl behöfde hvila. I
den slocknande blicken lästes mycken trötthet, men i
blicken lästes ock längtan, outsäglig längtan. Det var
bestämdt något, som gjorde, att själens vinge, ehuru
kroppshyddan var så svag, hade ytterst svårt att lyfta
sig till flykt, huru än undren bortom tid och graf
vinkade.
Då trädde Skeri Mats in genom dörren. Det låg
så mycket i det enda ordet: "Mats!" som Karin,
utsträckande sina armar mot den inträdande, nu
utropade. Det låg sorg, det låg kärlek och glädje, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
