Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädjas-Karin eller Solleröns lilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
— det var deras fasta tro — vandra tillsammans i
eviga vårars land och med hvarandra tala om det lif,
som likt en dröm försvann. Där skulle ingen villa
och synd mera skilja dem från hvarandra.
När solens första stråle lyste in i fiskarhyddan och
liten sångare ute i syrenerna sjöng sin morgonhymn,
slocknade Ivarins en gång så vackra blick, de klara
speglarna brusto sönder, och handen, den hvita, kära
handen, som Mats höll i sin, kallnade och stannade
kvar i hans. "Solleröns lilja" var död.
Någon dag härefter se vi Mats ute på den lilla
kyrkogården, som lagts i lä för Östersjöns vindar. Den
allvarstyngde, unge mannen planterade här på en nyss
uppkastad grafkulle ett hvitmäladt träkors. Det korset
hade Mats själf förfärdigat vid fiskeläget, och öfverst
på det hvita fältet lästes:
"Här hvilar till uppståndelsens morgon
Glädjas Karin Olsdotter.
Farväl, min vän!
Vi ses igen."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
