- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
149

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bur-Lars’ frieri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hos Karin — så hette den unga änkan — blickade båda
två, och såväl Bur Lars som Halfvar sörjde öfver, att
sorgeåret var så långt. Inrättningen syntes dem
horribelt dum. Så deltagande som möjligt hade båda talt
vid Karin, och de hade nogsamt sport, att hon för
sitt hjärta och för den betydliga egendomens skötsel
trängtade efter en man, men god sed fordrade, att
ingen brydde Karin i dylika saker, förrän Svea rikes
lag och Stolp Anders fått ut sin rätt.

Men tiden går äfven för dem som vänta och
längta, och första adventsöndagen, när julen stod för
dörren, var sorgeåret slut.

På lördagens morgon såg den matta
decembersolen, huru Halfvar i Täppan med energiska steg klef
upp på vinden och tog ned helgdagskläderna, hvarvid
han genom vindsfönstret med en synnerligen belåten
min tittade bort öfver till sin kära Bur Lars.
Decembersolen såg ock, huru Halfvar putsade och fejade,
strök smält socker öfver håret och huru han skrufvade
upp sina mustascher framför spegeln i mässingsdosan.
Hans min blef härvid lika belåten, som när han
blickade öfver älfven, och så var då ändtligen kyrkrocken
behörigen knäppt, snytnäsduken ett stycke
uppdragen ur fickan, och så bar det af på giljarfärd. Men
solstrålen, som låg bred och vacker öfver golfvet hos
Bur Lars, såg ock, hurusom denne satt med
skäggsaxen framför sin dosspegel. Äfven han var iförd
kyrkrock och de oklanderligaste blå strumpor, vid hvilkas
yttersida stora runda bollar från strumpebanden kokett
föllo ned. Och äfven Bur Lars tittade öfver den
isbelagda floden. Han blinkade härvid med ena ögat,
och ett så högt: "Nu, du Halfvar, du, du", kom öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free