Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bur-Lars’ frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och de slogo fel. När så prosten kom till Kling
Halfvar och Karin i Lindbyn, reste sig Bur Lars hastigt
i sin bänk, som om han velat protestera, men så satte
han sig ned igen. Här var intet att göra, platt intet.
Men när han kom hem, gjorde han, hvad han kunde,
han knöt den hårda dalkarlsnäfven och hötte åt den
nu storskrattande stugan på hinsidan älfven.
Och nu är intet mer att säga, än att Karin på
annandag jul höll ett dundrande bröllop. Upp till
brudens hem, där tvänne skyhöga granar vajade vid
porten, åkte släde efter släde, och de klingande
"norska skallren", som nu i juletiden prydde hästarnas
selar, klingade så melodiskt i den klara nordiska
vinterluften. Själfva prostefar, iförd vargskinnspäls, åkte
upp till gården, och "mamsellerna" från prostgården
sutto rödkindade och glada i hans släde.
I sin glädje hade Kling Halfvar äfven sändt en
vänlig bjudning till Bur Lars. Ägaren af den röda
stugan var icke "långafvig", och gärna önskade han,
att grannen skulle komma med på glädjedagen i
Lindbyn. Det är så med människohjärtat: det vidgas,
när solen lyser på lefnadsstigen.
Det var därför med verklig ledsnad brudgummen
fann, att Lars saknades vid det stora, dukade bordet,
där gubbarne redan börjat lossa på "svångremmen".
— Är det ingen, som sett Bur Lars i dag? frågade
Halfvar. Det blef en stunds tystnad kring bordet,
men så genmälte en af de näpna, brokigt klädda
brudpigorna:
— Han gick oppe i Tägtbergsskogen och sköt
ekorrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
