- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
156

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

156

ansikte var långlagdt, hyn brunbarkad, hakan
märkbart utstående och försedd med s. k. "bockskägg".
Hans vadmalsrock var grof, och han bar bastanta
bockskinnsbyxor och dito skor med näfverbottnar, och var
lädrets köttsida å skorna vänd utåt, hvadan de
närmast liknade gammal, skroflig björkbark. Som
förskinn begagnade gubben en kalfhud, hvilkens brokiga
hårsida ock var vänd utåt och gaf sin bärare ett
kostligt utseende. På hufvudet hade han en
kalottlik-nande mössa. Från midjan hängde "trerumsslidan"
och i den förvarades "jongen" — matknif — täljknif
och syl.

Litet tvekande gick den gamle före, när jag bad
att få se in i pörtets inre. Därinne fanns det intet
mellantak och ingen skorsten, utan röken sökte sig
väg genom en i taket anbragt öppning, som kunde
stängas med en lucka. Väggarna voro sotsvarta och
nästan glaserade af röken från den stora stenugnen.
T stället för fönster hade stugan ett par gluggar,
försedda med skjutluckor. Det inre var mörkt och
dystert. I en järnklyka — "lyskäring" — i muren sattes
i vinterkvällen pörtblosset, och detta var stugans enda
lyse, när drifsnön hopade sig kring stugan, när
vargen lade upp tassarna på den frusna rutan och när
slutligen en och annan stjärna genom det vida
rökfånget blickade ned till Mattis ensamhet. Vid
väggens ena sida löpte en lafve, och här såg jag Mattis
enkla halmbädd, men öfver den hängde på ett ståtligt
älghorn den gamle jägarens präktiga lodbössa, på
hvilkens kolf en skåra gräfts för hvarje älg och björn,
hvilka fallit för dess kula. Och skårorna, det såg jag,
voro icke så få, ty Matti hade i sin krafts dagar varit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free