Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Katri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
liga tvä; de ägde hvarandra, och det var nog. Visst
skulle finnskogens obygd nu för dem blifva ljus. I
hvarandras armar sutto de länge tysta, men den
innerliga kyss, som Anders gaf åt "Fjällets ros" var från
honom ett jublande tack.
* *
*
Skördens, rågskördens dag var inne. Det stora
svedjefallets afmejande hade till Sorrmonnes gård uppe
å Kroppafjäll samlat flere af grannarna — om man här
kan begagna det ordet.
Det var endast förhöst, men man hade dock redan
hört den starka tranesången ljuda efter den sista, bistra
natten. Svalorna, som byggt sina bon under den
för-mögne Sorrmonnes tak, hade flyttat till den strand,
där lotusblomman glöder och pyramidernas
mångtusen-åriga stensaga hviskar vid ökenrand. Dagen likade sig
att till vårt skördefolks glädje blifva klar och vacker,
ty dimmorna, förda af vaknade, spelande vindar,
skyndade in i bergens gömslen och läto de höga
bergkammarna framträda allt klarare i solljuset.
Bredaxlad och styf, fjällfuran lik, stod Sorrmonne
själf med sin blixtrande, skarpslipade skära bland
karlarna, hvilka ock voro väpnade på samma sätt. Det
var ännu vid denna tid vanügt, att man helt resolut
fällde ned skogen, och, när den i sommarsolen torkat,
tände på densamma för att sedan i den djupa,
bördiga askan så sin präktiga, från hemlandet i öster för
länge sedan införda råg. Och det var icke små
vidder man vid detta svedjande tilltog, och skogens stora,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/siljans/0173.html
