Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
— I vet, far Sorrmonne, hva Katri och ja’ nu
vilja. Vi ha tya oss te’ hvarandra, se’n vi va barn,
och ville ja’ nu be far att få ta’na. Ho ha heller int’
nå’ emot att vi få rå om hvarandra för alltid.
Det blef beklämmande tyst efter Anders af
hjärtevärme genomandade ord. Till och med flugornas surr
blef högljudt. Tobakspipan hade slocknat i gubbens
mun. Men så kom svaret på de älskandes bön, kom
isande kallt, kom en frostnatt lik öfver blomstergård.
Så föllo sig Sorrmonnes ord:
— Dä’ säjer ja’ ett bestämdt nej till. Du ä’ en
kavat och flinker pojk, Anders, dä’ vet ja’. Men ja’
vill ha’ dä’ litet annorlunda för mitt enda barn. Om
du kommer och är något och har något, så ska’ du
få’na.
Och så upptogs, med tillhjälp af eldstålet och
fnösk-biten, blossandet på pipan igen, och molnet på
Sorrmonnes panna doldes snart af rökmolnen. Men för
tvänne unga hjärtan i brand hade solen gått ned; för
dem hade höjt sig ett isigt moln, hvilkets kant färgades
af så litet ljus, att våra älskande ej kunde se detsamma.
Deras händer skildes, fast de ej skildes gärna från
hvarandra. Här var intet att göra. Eöräldramyndigheten
var i dessa tider, i synnerhet hos finnarnes sega släkte,
ytterst stor, och Sorrmonne var känd för en aldrig
sviktande ordhållighet.
Med den valkiga, hårda handen strök Sorrmonne
bort sin dotters tår. Han hade dock intet mer att
säga de unga, och äfven om hans händer varit mjuka,
hade han ej kunnat nå de tårar, som de ungas hjärtan
gräto. Men när Katri där ute under tändande stjärnor
tog farväl af Anders, sade hon :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
