Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
på Spärtus, när han i natten besökte Orbis, förstår
man. Men fruktan och hopp stredo hos honom, när
han vandrade fram genom skogen mot hemmet igen.
Vid bäcken logo små förgät-mig-ej, och Anders tänkte
härvid på Katris blåa ögon. Men de voro fuktiga,
hennes ögon, och de värmde honom icke nu som förr,
tyckte Anders, och så vände han sig så att säga från
dem och påskyndade energiskt sin gång på den steniga
skogsstigen. "Fram, framåt, fram !" ropade han käckt
i ensamheten, och handen kramade hårdt lodbössans
masurkolf.
Det var kvällen före årets sista "storböndag".
Nästa dag skulle Anders utföra sitt mörka fiske. Som
man noga höll på, att ungdomen under högtidsdagen
skulle vara i stillhet och ro, hade man i stället under
våraftonen anordnat, lekar och dans i ett finnbygge,
hvilket gränsade intill Katris hem. Det fanns på denna
tid ovanligt skickliga fiolspelare, och en sådan spelman
hade i en af de här brukliga torkriorna tagit plats med
sin "fela", ur hvilken han lockade polskor så vackra,
att de, enligt den gängse tron, voro inlärda af näcken
själf.
Bland de glada ungdomarna befann sig äfven Katri,
och Anders hade äfven vandrat dit. Han var en
mästare i att dansa den från Värmland införda, endast
för män afsedda "Hallingen", en ensamdans, som
fordrade mycken styrka och vighet. Men Anders stod
denna kväll stilla och deltog ej i nöjet. Katris blida
öga var esomoftast fäst på honom, och hur hon
betraktade honom, fick hennes blick ett oroligt och vemodigt
uttryck. Det var synbarligen något, som så helt och
på samma gång så obehagligt upptog Anders tankar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
