Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•206
sig i sin fulla längd, hvilket ej betydde så litet bland
de småväxta finnarne, sade han :
— Här duger ej en vanlig ursäkt, Katri. I
morgon vid frukosten ger du Henry din hand och ditt "ja"
och därmed jämnt. Dä’ ä’ försoningen, förstår du.
Intet mindre gäller nu. Har du förstått?
Sorrmonne satte sig ned igen, och hans öga, som
nu gnistrade, släppte ej dottern.
— Ja’ kan int’ dä’, far, sade Katri. Anders är
min och ja’ ä’ hans. Mor talte om en gång, att Anders
Sikkas och ja’ döptes i samma vatten hos prosten nere
i sockna, och dä’ skall ock betyda, att vi skulle ha’
hvarann’.
Längre hann Ivatri ej. Sorrmonne slog med kraft
sin knutna hand i gubbstolens sida, fattade så omildt
sin dotters arm, i det han sade:
— Kom nu, Katri!
— Ska’ ja’ i källaren, far? sade slutligen Katri,
och några stora tårar rent af droppade ned från hennes
förskräckta ögon. Som den sårade, döende hinden
blickar på jägaren, så såg Katri på sin far. Men
fadershjärtat var nu fruset till is. Hans grepp om Katris
arm var fast, och tyst följde flickan med.
Att "sitta i källaren", som det uttrycktes, var ett
äkta finskt hestraffningssätt. Det begagnades
egentligen mot trotsiga och försumliga tjänare och stundom,
ehuru mycket sällan, mot vuxna, olydiga barn.
Straffet var, som man förstår, mycket fruktadt, och det
stirrande mörkret och kölden samt hungern brukade fort
nog böja äfven de hårdaste sinnen.
Sorrmonne höll fast dotterns arm, äfven då, när
han låste upp den gnisslande dörren till källaren, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
