- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
218

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•218

Djup snö låg åter utbredd öfver skogens vida, tysta
ödemark. De klara skogssjöarna lågo betäckta med
alnstjock is, och drifvor tornade sig nu, där glittrande
vågor förr gingo mot furukransade stränder. Här ute
hördes den i kulna, mörka, stjärnlösa yrvädersnatten
vargarnas klagande tjut, och inne i skogen, uppkrupen
på grenen öfver "hargadden" — harstigen — satt
lodjuret med glödande ögon och väntade den värnlösa
haren och lät under väntan på rofvet höra sitt korta,
skarpa tjut. Kring videbuskarna i frostfylld dal, där
bäcken djupt under drifvorna arbetade sig fram,
stimmade i kvällen snöhvita ripor, och stundom, kanske
vid åsynen af den smygande räfven, uppgaf "ripkarln"
— riphanen — sitt hemska, skräckinjagande skratt. I
björkliden borrade sig orrarna djupt ned i snön för att
så skydda sig för kölden, sedan de af trädens knoppar
stillat sin hunger. Endast tjädertuppen satt stolt kvar
på torrfurans knotiga, nakna gren, medan hans harem
vid marken sökte samma skydd som orrarna. I de
stora skogsvidderna var det tyst, ty timmerhuggarens
yxa hade ännu ej börjat gå i skogen. Endast skidspår
här och där utvisade, hvarest någon finne under sitt
skytte ilat fram och blott undantagsvis steg röken upp
från någon kolmila eller någon s. k. "tjärkarl", där
furustubbarnas kåda utdrogs, och där finngubben, svart
och lurfvig, satt i sin riskoja och sög den korta, kära
pipsnuggan.

På Sorrmonnes högt belägna gård var det i den
tidiga vintermorgonen lif och rörelse, och alla husets
hjon sysslade med brådskande ifver. En s. k.
"slagbjörn", som under sommaren dödat några af de
närboende finnarnes kor, var holmad borta i berget bakom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free