- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
221

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•221

djupa, af vindfällen och stenblock uppfyllda mark, där
björnen tagit sin långa vintersömn. Något så när visste
man ju, hvarest idet var beläget, och snart började
Sorr-monnes präktiga hund spetsa öronen; han tvärstannade,
lät höra ett doft morrande och blickade ifrigt inåt
stenblocken. Allt närmare, hållande hunden i band,
nalkades Sorrmonne intill idet. Björnen hade valt sitt
läger mellan tvänne stenklyftor, öfver hvilka en väldig,
kullfallen fura bildade taket. Oaktadt hundens höga
ståndskall låg dock nalle stilla. Han hade med icke
ringa möda forslat mossa och grankvistar till sitt
vinterbo och ville nu ej fort lämna det, hvilket han, den
lurfviga besten, ansåg sig berättigad att få hafva i
okvald besittning.

Den oförskräckte Sorrmonne, bakom hvilkens
ansenliga ryggtafla Henry gärna dvaldes, ilade fram,
hållande bössan i ena handen och en stång i den andra..
Kommen på några stegs afstånd från idet, kastade han
stången in i detsamma.

Nalle, förgrymmad öfver detta ohöfliga och
närgångna störande af hans hvila, stack upp sitt lurfviga
hufvud ur snön, och den väldiges brummande ekade
genom skogen. Easkt slängde Sorrmonne bössan till
ögat och sköt. Af det skri, som härvid hördes från
björnen och af blodet på snön, syntes tydligt, att
björnen var allvarsamt träffad. Henrys kula förfelade
säkert sitt mål. Björnen ansattes af den nu lössläppta
hunden, som djärft hoppade upp på björnens bakkropp,
och Sorrmonne hann ännu en gång kasta krut och kula
i sin bössa. Det lodet tog ock ganska bra, men det
var olycktvis icke till döds. Och nu reste sig björnen
i sin fulla längd, och han sprang nu, vildt skakande sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free